Lyssna inte på Tracy Chapman's The Promise.
Du kommer börja gråta. I alla fall gjorde jag det. Den låten frambringade en sentimentalitet i mig jag inte visste fanns. Mina tårkanaler rann över.
Jag älskar fortfarande den låten. Kommer aldrig sluta lyssna. Snarare hoppas på att tårkanalerna ska sina.
tisdagen den 20:e oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar